Anna lyser upp i mörkret

1309
"Att satsa på utomhusbelysning är även bra ur ett hälso- och miljöperspektiv" menar Anna Waernborg, ljusdesigner Sweco.

– Ljus skapar trygghet och mitt uppdrag är att få människor att känna sig trygga när de vistas utomhus i mörkret, säger Anna Waernborg, ljusdesigner på Sweco. Hennes arbete går bland annat ut på att identifiera mörka utomhusplatser och belysa dem.

Har du också upplevt en olustig känsla när du passerat en mörk park, en dunkel gångtunnel eller en oupplyst cykelväg mitt i natten? Inte förrän vi passerar sådana ställen inser vi hur viktig rätt belysning är för att vi ska känna oss trygga i vår utomhusmiljö.

Anna Waernborg, ljusdesigner på Sweco. Foto: Sweco.

Anna Waernborg arbetar som ljusdesigner på Sweco. Hon tycker att Sverige rent generellt har en bra standard på ljussättningen utomhus jämfört med många andra länder. I alla fall när det gäller storstäderna.

– Eftersom större städer ofta har en högre grad av otrygghet än mindre orter har de också avsatt en större budget till utomhusbelysning. Därför är det inte konstigt att storstäder oftast är bättre belysta då mindre orter kanske prioriterar annat.

Vilka slags platser kan man göra tryggare med hjälp av rätt ljussättning?

– De platser som ofta upplevs otrygga och där ljuset gör störst skillnad är parker, gångtunnlar och gångvägar i ödsliga områden. Alltså platser där man saknar den sociala kontroll och trygghet som till exempel näraliggande bostadshus med tända fönster ger, eller där det rör sig många människor som man känner sig trygg med. Buskar och träd kan lätt skapa en olustkänsla i en mörk park eftersom man inte ser vad som finns bakom dem.

– Om en plats känns omhändertagen och har bra belysning brukar den också upplevas som tryggare. Ett bra ljus ger möjlighet till god överblick och gör så att man ser tydligare hur till exempel gångvägen sträcker sig. Det lyfter också fram landmärken så att man kan orientera sig bättre.

– Stora ljuskontraster kan också skapa otrygghet. Exempelvis en starkt upplyst bussterminal eller en tunnelbaneuppgång som angränsar till en mörk parkväg. Då blir kontrasterna ofta så stora att det tar ett tag för ögonen att anpassa sig om man kommer direkt från den ljusa miljön. Det gör att man får sämre överblick och känner sig otrygg.

Anna Waernborg berättar om skillnaden i synen på trygghet i Sverige och i utlandet.

– I London och Paris stänger vissa parker kvällstid. Det ger en direkt signal om att här ska man inte vistas efter mörkrets inbrott. I Sverige däremot är parkerna öppna. Vi har en stor diskussion kring tryggheten i Sverige. Och målet som satts av bland andra Boverket är att alla invånare ska kunna känna sig trygga från hemmet till olika viktiga målpunkter i sitt vardagliga liv som till exempel vägen till arbetet (skolan), sina fritidsintressen, till olika serviceinrättningar (matbutik, bank, vårdcentral, tunnelbana, buss mm).

Visätra. Översta bilden visar den nya belysningen med bland annat en stjärnfasad i ljus. Foto Nils Agdler, Sweco.

Att satsa på utomhusbelysning är även bra ur ett hälso- och miljöperspektiv menar Anna Waernborg. Om fler känner sig trygga när de t ex passerar parken på väg hem från jobbet kommer färre att ta bilen. Det är bra både för folkhälsan och för miljön.

Men varför är då en del parker i samma kommun mer upplysta än andra?

En anledning kan vara att vissa parker används mer som rekreationsområden och då behöver de inte vara belysta på samma sätt som en park där en massa människor passerar till och från jobbet.

Lyckat projekt i Flemingsberg

Som ljusdesigner är Annas arbetsgång följande.
– När vi får en förfrågan om att ljussätta en plats är första steget en analys. Vi besöker platsen, samlar in information, intervjuar folk som bor i närheten och får på så sätt en bild av platsen som ska belysas och vilka behov som finns.

Anna tycker att momentet där man får träffa och intervjua invånarna är väldigt viktigt. Hon ger exempel på ett lyckat projekt som hon var delaktig i för några år sedan, i förorten Flemingsberg utanför Stockholm. Uppdraget var att identifiera, rusta upp och belysa platser som upplevdes som otrygga.

– Vi kände inte alls till området så där var det extra viktigt att träffa och prata med de boende. Det vi gjorde var att vi ställde fram en informationsbod vid en rondell under en veckas tid och bjöd in till samtal samtidigt som vi själva kunde observera hur människor rörde sig i området.

Anna berättar att projektet blev mycket lyckat. De boende började att prata, inte bara med personalen från Sweco utan även med sina grannar om hur man skulle skapa en trevligare tryggare miljö i deras kvarter.

– Vi ville även göra barnen delaktiga i projektet så vi ordnade olika barnaktiviteter exempelvis där barn fick skapa sina egna rondellhundar. Vi ordnade också en workshop i belysning. Då fick man rita sina egna mönster och därefter projicerade vi dem på husfasader. Det tyckte alla var väldigt kul.

Tack vare dialogen och mötena som gjorde invånarna delaktiga i processen blev en anonym, ganska otrygg plats en fin belyst mötesplats – Visättra Torg.

Observatorielunden, före och efter ljussättning. Foto: Sweco.
Projekt Observatorielunden

För närvarande arbetar Anna med stadsparken Observatorielunden i Stockholm. Även där handlar det om att ljussätta så att platsen känns tryggare.

– Vi har ordnat trygghetsvandringar i parken där invånarna fått ge sina åsikter och ställa frågor. Men som alltid finns det flera intressegrupper, menar Anna och ger exempel.

– Barnfamiljerna vill ha fler belysta lekytor, vissa personer vill ha lugn och ro och därför inga lekytor alls, hundägarna önskar fler belysta rastgårdar och hundmotståndarna vill helst ha en hundfri park. Det är inte alltid lätt att tillgodose allas önskemål, konstaterar Anna och skrattar.

Hon betonar att man vid analyserna självklart tar i beaktande att det är vissa typer av personer (grupper) som alltid dyker upp på intervjuer och är tongivande medan andra inte är det. Så den ohörda gruppen försöker teamet ta kontakt med själva.

– Det är därför våra analyser är så grundliga innan vi sätter igång, förklarar Anna Waernborg.