Karlbergs BK – den moderna 100-åringen

Estelle, som är 20 år, har alla storlekar av Karlbergs BKs kläder eftersom hon varit aktiv i klubben sedan femårsåldern. En knäskada gjorde att Estelle valde att satsa på att bli tränare istället för spelare och idag är hon huvudtränare för ett lag med pojkar födda 2006. Som invald i klubbens styrelse driver Estelle aktivt jämställdhetsfrågan. Vi träffade henne på hemmaplanen, Stadshagens IP, för att prata om hennes engagemang för en mer jämställd fotboll.

Berätta, vad fick dig att vilja bli tränare?

– Jag hade spelat fotboll på en hög nivå men skadade mig och kunde inte riktigt komma tillbaka. Vid den tidpunkten tränade min pappa ett flicklag. Han rådfrågade mig om hur han skulle motivera någon tjej till att vara med på tränarsidan för det var ingen som riktigt vågade. Jag kände igen mig själv väldigt mycket i de här tjejerna som min pappa tränade och bestämde mig för att gå med som målvaktstränare. Jag kom att fungera som en brygga mellan tjejerna och de äldre tränarna.

Hur är du som tränare?

– Det är många som slutar med fotboll framförallt när man är 13–15 år. Det är inte kul längre och det blir andra förutsättningar. Mycket press och stress som ofta kommer ifrån tränarna. Jag hör hur andra lags tränare pratar med sina spelare. Så jag försöker verkligen vara motsatsen till den stereotypa macho-tränaren. Och det lönar sig, killarna verkar uppskatta det och det tror jag bidragit till att vi blivit fler i laget.

Är det någon skillnad på att träna ett pojklag jämfört med ett flicklag?

– Det är en väldigt stor skillnad att träna flick- och pojklag. Inte på hur spelarna beter sig utan vad man får för reaktioner från föräldrar och andra tränare. I den högre divisionen som mitt lag spelar i var det under hela förra säsongen ingen av motståndarnas tränare som hälsade på mig. Aldrig, inte en enda match. Många gånger så joggade andra lagets tränare över till vår sida och gick fram för att hälsa på någon pappa i kostym. Det tycker jag är intressant.

Vad tror du gör att ni som klubb har vågat ta ställning i jämställdhetsfrågan?

– Många klubbar har ju väldigt utspridda träningsytor och då kan man ju inte heller komma i kontakt. Här visar alla anställda på kansliet upp sig och alla känner dem. Det handlar om att skapa en trygg miljö och vi är en mindre klubb där vi känner varandra väl för vi ser till att vi gör saker tillsammans.

– Som hela förra året så körde mitt pojklag en gång i veckan tillsammans med våra damjuniorer. Ju fler vi är desto roligare får vi tillsammans och då vill ju fler vara med. När man då hör från andra tränare ”men ska ni verkligen spela med tjejer?”. ”Ja varför kan vi inte göra det?” är mitt svar. Nu har killarna själva börjar förebygga sådana kommentarer och svarar ”ja, vadå, tjejerna är med i vår klubb?”. Det är så man får bort hela den här machostrukturen inom fotbollen. För känner man varandra så respekterar man varandra och man vågar ta upp saker som inte känns bra. Det tror jag bidrar till att vi vågar ta tag i frågan.

– Och när vi har haft problem med inställningen till någon av våra kvinnliga tränare så har vi haft stora möten med alla föräldrar och det har varit obligatoriska för alla spelare. Vi från styrelsen har varit med och alla på kansliet. Det har varit en stor grej. Att verkligen visa att så här får det inte vara, det tror jag att många klubbar inte vågar. De tar inte tag i den här typen av problem för att gubbarna som bestämmer ser det inte själva som ett problem.

Hur jobbar ni i er styrelse med jämställdhetsfrågan?

– När jag blev invald i styrelsen blev det här en väldigt aktuell fråga. De andra i styrelsen kom i kontakt med de som känner sig illa behandlade, eftersom de vågar gå till mig och ta upp frågan. Styrelsen jobbar aktivt med att förbättra förutsättningarna för alla våra spelare, både på flick- och pojksidan, där vi nu har en jämställdhetsgrupp för att tydligare förbättra villkoren. Men man ska våga gå till alla i styrelsen och det är där jag tycker att det tidigare funnits brister.

– I styrelsen jobbar vi just nu med att hitta sponsorer så att våra dam- och herrlag ska få samma lön. Just nu avlönar vi inga spelare men om herrlaget skulle spela i division 1 så måste man ge dem lön. Vårt damlag spelar i division 1, de får ingen lön. Men det jobbar jag hårt för – att alla ska få lön för lika arbete. Vi har även ett projekt där vi under hösten vill starta upp en form av mentorskap för våra kvinnliga tränare. Just för att man ska känna att man får stöd i sin tränarroll och kan få utbyta erfarenheter med någon som varit med ett tag.

Vad tror du skulle behövas för att få en mer jämställd fotbollsvärld?

– Jag tycker att mycket handlar om vuxnas inställning. För killarna som spelar bryr sig inte. I skolan så spelar det ingen roll om ens mattelärare heter Lotta eller Pelle. Men på fotbollsplanen spelar det väldigt stor roll tycker föräldrarna. Det finns kvinnliga tränare som väljer att träna damlag istället för herrlag för att slippa bli ifrågasatta konstant. Och det motiverar mig till att bara träna pojklag för då har vi om tio år 26-åringar som tycker det är helt normalt med en tjej som tränare.

– Man ska även som klubb våga satsa på att ha både pojk- och flicklag, samt ge dem samma förutsättningar. Både i material och plantid men även i tränarnas utbildning och kompetens. Fotbollen blir mer jämställd om klubben prioriterar och bevisar sitt engagemang, vilket KB gjort i såväl förtroendet i mitt arbete men även initiativ som flickfotbollens dag.

– Den största och enklaste lösningen för en mer jämställd fotboll är att få flick- och pojklag att mötas både utanför såväl som på planen. Ibland kommer man höra fördomar och då blir man fler som bemöter dessa. För fördelarna finns både i tekniska utbyten och i det mentala.

– Precis som i skolan så ligger tjejer ofta före mentalt och fotboll är extremt mycket strategi och mentala bitar, det syns på våra mixträningar. Våra damjuniorer har ju koll på allt medan mina killar kanske inte riktigt lyssnat. Men ett sådant utbyte ser man nästan aldrig ett värde av fastän det är väldigt viktigt. Tänk att du spelar mot ett lag som är extremt organiserat och alla har koll på vad de ska göra, det går inte att ta sig förbi. Det borde värderas högre inom fotbollen.

Har du något tips till tjejer som vill bli tränare?

– Att man verkligen ska våga och att man ska våga träna ett pojklag. Du kommer att göra en stor skillnad för andra tjejer som vill bli tränare i framtiden.