9 myter om elnätsjättarna

Myt 1: Elnätsföretagen gör extrema miljardvinster

Det händer att journalister försöker ge en bild av att elnätsföretagen är överdrivet lönsamma och att branschen tar ut för höga vinster. Ett ”bevis" som ofta används är elnätsbolagens rörelsemarginal. I många fall ligger rörelsemarginalen hos elnätsföretag över medianvärdet för företag i Sverige. Men det är helt naturligt.

Kapitalintensiva företag i genomsnitt och oavsett bransch behöver alltid ha högre rörelsemarginal.

Rörelsemarginal för olika typer av företag

Att jämföra kapitalintensiv verksamhet med till exempel detaljhandeln med hjälp av rörelsemarginalen, är att jämföra äpplen med päron. Till exempel behöver fastighetsbolag, gruvbolag och även elnätsbolag stora tillgångar för att kunna bedriva sin verksamhet. Att bygga fastigheter, en gruva eller ett elnät kräver stora investeringar, som behöver finansiering från både ägare och långivare, innan man över en lång tidshorisont kan tjäna pengar på satsningen. En handlare däremot klarar sig oftast med att hyra lämplig lokal och behöver inga stora initiala investeringar, förutom att köpa varor, för att relativt snabbt kunna börja tjäna pengar.

Det är alltså hur stort kapital som behövs för att driva verksamheten som är skillnaden mellan att vara en kapitalintensiv verksamhet, som elnät, eller inte kapitalintensiv, som handelsföretag. Rörelsemarginalen ska täcka ränta på eget och lånat kapital, samt skatt.

Myt 2: Elnätsföretagen kan höja sina priser som de vill

Då och då hävdas det att elnätsföretagen höjer priserna som de vill. Det stämmer inte. Elnät är reglerad verksamhet och det är myndigheten Energimarknadsinspektionen som beslutar om vilka intäkter företagen får ta ut. Den så kallade intäktsramen, som bestämmer vilka intäkter företagen får ha, sätts för fyra år åt gången. Den baseras på:

1. Påverkbara kostnader, vilket är löpande kostnader för övervakning, drift, underhåll och felavhjälpning av elnäten samt kostnader för kundservice, mätvärdesinsamling, fakturering och andra löpande kostnader (dessa bestäms utifrån historiska kostnader elnätsföretagen har haft med ett effektiviseringskrav på dessa).
2. Opåverkbara kostnader, vilket bland annat består av de avgifter som stamnätsägaren Svenska kraftnät fakturerar oss för användningen av deras elnät. Hit hör också avgifter som debiteras elnätskunderna för myndigheternas räkning.
3. Den investeringsplan elnätsföretagen bedömer krävs för kommande fyra år för att möta samhällsutvecklingen samt bibehålla och förbättra leveranssäkerheten i elnäten.

Allteftersom perioden går stämmer Energimarknadsinspektionen av om elnätsföretagen gör de investeringar de sagt att de ska göra, för investeringarna måste vara genomförda innan kunderna börjar betala för dem. Intäktsramen bestäms på exakt samma sätt för alla elnätsföretag. Samma regler gäller för alla företag, oavsett vem som äger det och hur det finansieras.

Myt 3: Ellevios prisutveckling har varit extrem

Ellevios priser ligger i genomsnitt lägre än många andra elnätsföretags. Statistik visar att många kommunala elnätsbolag både har högre priser och haft en kraftigare prisökning de senaste fem åren. För Ellevios del har målet alltid varit att ha rimliga och rättvisa priser.

Det bekräftas i den senaste så kallade Nils Holgersson-rapporten. Enligt 2022 års rapport ligger Ellevios elnätspriser precis i mitten jämfört med landets 170 elnätsbolag. När det gäller prisökningar under de senaste fem åren ser det snarlikt ut. Faktum är att Ellevios kunder i Värmland och Skaraborg enligt rapporten fått de största prissänkningarna av samtliga bolag i Sverige.

Mellan 2017 och 2022 har Ellevio genomfört en prisutjämning i samtliga nätområden, och sedan 1 januari 2023 betalar alla våra kunder samma pris för samma tjänst, oavsett var i landet de bor. I praktiken har det inneburit en höjning av priserna i Stockholm (som tidigare legat jämförelsevis lågt) och stillastående eller sänkta priser i alla våra övriga områden, (som i vissa fall legat högt i jämförelse med snittet). Denna successiva justering av prisskillnaderna mellan städer, tätorter och mer glesbefolkade områden har inte inneburit ökade intäkter för Ellevio utan har enbart handlat om att omfördela kostnaderna.

Det är också värt att påminna om att energiskatten är en del av elnätsfakturan. Det är pengar som vi tar in, men som vi skickar direkt vidare till statskassan. Energiskatten är sedan årsskiftet 53,5 öre/kWh.

Utvecklingen av energiskatten

Myt 4: Stamnätet betalas av staten

Elnät bekostas inte av skattemedel. Ibland förekommer missförstånd kring detta, exempelvis att Svenska kraftnät, som ansvarar för att det svenska elsystemet är i balans och äger de nationella stamnäten, får sin finansiering från staten via de skatter svenska folket betalar. Det stämmer inte.

Istället är det alla svenska elnätskunder som betalar för Svenska kraftnäts stamnät, som transporterar el genom Sverige. Det statliga affärsverket tar nämligen betalt av de elnätsföretag som äger de regionala näten. Elnätsföretagen ska sedan inkludera dessa kostnader på fakturan som skickas ut till kunderna. När Svenska kraftnät ökar sina investeringar så är det alltså svenska elnätskunder som betalar för det. Mellan fem och åtta procent av den elnätsavgift en kund betalar går direkt vidare till Svenska kraftnät.

Myt 5: Ellevios ägare tar ut orimligt hög utdelning

Det är en viktig princip att ägarna till elnätsverksamhet ska kunna få en skälig ränta/avkastning på sitt satsade kapital. Det handlar om att det behöver finnas förutsättningar för att någon ska vilja binda kapital i en verksamhet på så lång tid som krävs när det gäller elnät. Denna princip har stöd i elnätsregleringen. Det gäller oavsett om ägarna är staten, kommuner, pensionsfonder eller privata ägare.

Av media får man lätt intrycket att Ellevio suger ut svenska elkunder för att sedan skicka iväg övervinster till riskkapitalister. Det är en bild vi motsätter oss. De utdelningar som Ellevio historiskt har gjort kan inte anses vara överdrivna. Samtidigt är det värde vi skapar något som vi är stolta över att kunna leverera. De går ju tillbaka till det allmännas bästa, i form av pensioner.  

Inte bara går elnätsräkningen alltså till att säkerställa el och värme i hemmet och ett elektrifierat samhälle – den gör det också möjligt för svenskarna att betala räkningarna även efter pension. 

Myt 6: Ellevio investerar inte i elnäten

En myt som ibland dyker upp är att elnätsföretagen inte investerar utan bara skickar pengar till sina ägare. För Ellevios del är det helt fel. Vi investerar mer än någonsin för att förbättra elnäten.

Ellevio har de senaste sju åren stadigt ökat sina årliga satsningar på elnäten, från cirka 1 miljard per år till nuvarande cirka 3,5 miljarder per år. Det gör vi för att vi befinner oss i början av en period där vi måste investera stora summor för att förnya elnäten som börjar bli gamla. Vi behöver vädersäkra elförsörjningen samtidigt som vi bygger ut, ökar kapaciteten och digitaliserar för att möjliggöra elektrifieringen i samhället. Det gäller i synnerhet övergången från fossila bränslen som olja, gas och kol i industri och transportsektor till fossilfri el. Totalt driver vi cirka 1 000 projekt runt om i Sverige per år.

Vi har succesivt ökat våra investeringar under åren. Idag investerar vi motsvarande halva företagets hela omsättning. De kommande tio åren kommer vi dessutom att behöva öka investeringarna betydligt mer. Robusta elnät är en absolut nödvändighet för att Sverige ska klara att genomföra den klimat- och energiomställning vi befinner oss i, och även för att skapa förutsättningar för rimliga elpriser i framtiden.

Elnäten har byggts upp över tid, av kommuner, staten och privata aktörer. Satsningarna på elnäten pågår löpande allteftersom samhället utvecklas och nu befinner vi oss dessutom i en riktig investeringspuckel för att byta ut en hel del elnät som har blivit gamla och för att bygga en grund för elektrifieringen av transportsektorn och industrin. När en elledning byts ut mot en ny, så betalar kunderna 1/40-del av den nya ledningen varje år i 40 år framåt.

Myt 7: Ellevios prishöjningar går bara till att öka vinsten

En missuppfattning vi hör då och då är att Ellevio bara höjt sina elnätsavgifter för att öka vinsten. Det stämmer inte. Sedan Ellevio bildades år 2015 har vi höjt våra intäkter med i snitt 3 procent per år.

Under de två första åren ökade också rörelseresultatet, men sedan 2017 har varken rörelseresultat eller rörelsemarginal ökat. Att vi har ökat våra intäkter har inte handlat om högre vinstuttag, utan om att kunna genomföra kontinuerligt ökade satsningar på att byta ut, bygga ut och modernisera vårt elnät för att säkerställa pålitlig elförsörjning som klarar av ökad elanvändning. Sedan 2015 har vi ökat våra årliga investeringar i elnäten från cirka 1 miljard per år till 3,5 miljarder per år.

Myt 8: Elnätspriserna har stigit orimligt mycket

I media förmedlas ibland en bild av att elnätspriserna är alldeles för höga, med hänvisning till att de historiskt stigit mer än Konsumentprisindex (KPI). Det stämmer att Ellevios elnätpriser stigit mer än KPI i vissa regioner. Men det finns goda anledningar till att priserna för elnät stigit över tid, precis som flera andra varor och tjänster i samhället.

En anledning är att vissa tjänster är mer komplexa och har bättre kvalitet idag än för 10 eller 20 år sedan. Ett exempel är kollektivtrafik som i vissa städer har byggts ut över tid och nu erbjuder fler färdmedel, fler avgångar, bättre service och så vidare. Priserna för resor i kollektivtrafiken har därför i vissa fall stigit mer än KPI. På samma sätt har elnäten utvecklats. Tillgängligheten och kapaciteten har höjts, nya tjänster erbjuds och modernare, smartare teknik har tagits fram och implementerats.

Dessutom är elnäten väldigt beroende av hur vissa andra produkter och tjänster utvecklas, till exempel kostnaderna för att bygga nya anläggningar och inköp av komponenter. Eftersom Byggnadskostnadsindex och bland annat råvaror som koppar och aluminium har ökat mer än KPI ökar också våra priser mer än Konsumentprisindex.

Priset för elnätet är också kopplat till elpriset. Det beror på att vi behöver köpa in motsvarande mängd el som försvinner i överföringsförluster. När elpriset stiger, så ökar också våra kostnader. 

Myt 9: Svenska folket har redan betalat för elnäten via skattsedeln

Ibland beskrivs elnätens historia på ett felaktigt sätt i media. Man kan få för sig att fram till avregleringen 1996 var elnäten statliga och att svenska folket därför redan hade betalat för elnäten via skattsedeln. Så var det inte.

Det som hände vid avregleringen 1996 var att man separerade elproduktion, elhandel och elnät i separata företag.

• Elhandel blev konkurrensutsatt, det vill säga avreglerad, och Sverige anslöt till en elbörs som redan hade bildats i Norge.
• Elen som elproducenterna producerade började säljas på elbörsen och elhandlarna köpte från elbörsen och sålde vidare till konsumenterna.
• Elhandlarna hade (och har fortfarande) fri tillgång till elnäten för att föra över elen från produktionsställe till kunden.
• Elnäten, som är naturliga monopol, fortsatte att vara reglerade och övervakade av en ny myndighet, numera Energimarknadsinspektionen.
• Den som var huvudman för energiföretagen innan avregleringen fortsatte i stor utsträckning att vara det även efter avregleringen, oavsett om det var en förening, kommun, staten eller privata företag. Avregleringen handlade alltså inte alls om att staten sålde ut energiföretagen, utan om att handel med el konkurrensutsattes.