När elektriciteten kom till Hälsingland – en resa i tiden

Idag tar de flesta av oss elektricitet som en självklarhet. Vi laddar mobilen så att vi kan få fina bilder när vi njuter av naturen, vi har laddstolpar när vi är på bilresa och vi tar det som en självklarhet att vi kan tända lampan när vi går in i ett rum.  

Men det är faktiskt bara knappt 150 år sedan som det första elektriska ljuset installerades i Sverige. Det kanske inte är så många som idag förknippar Hälsingland med elektricitetens utveckling i vårt land, men landskapet har haft en viktig del i den svenska el-historien.

– År 1876 togs bågljuslampor i drift vid Marma sågverk i Hälsingland, samtidigt som de även installerades i Näs sågverk i Dalarna. Det är en av de tidigaste dokumenterade belysningsanläggningarna i Sverige. Nio år senare skedde introduktionen av elektriskt ljus i Hudiksvall, 1887 byggdes en kraftstation i Mellankvarnen i Stömneån och 1892 startades kraftstationen vid Stocksbo by, i Färila. Kraftstationen i Färila anses vara den första ”landsbygdselektrifieringen” i Sverige eftersom den matade flera gårdar i byn, berättar Tage Hansson, pensionär och lokalhistoriker, med ett tidigare arbetsliv på Hälsingekraft.

Uppfinningar får elektriciteten att breda ut sig

Till att börja med var det främst lampor som elektriciteten användes till och de större städerna och industrierna tog täten. I början produceras det mesta av elektriciteten genom ång- och kolkraft. Det var först när William Stanley uppfann transformatorn 1879 och Nikola Tesla utvecklade tekniken för växelström som elektriciteten verkliga genombrott kom – och vattenkraftens.

Det gjorde att man plötsligt kunde nyttja kraftkällor som låg på längre avstånd. Den goda tillgången till kraft som skapades från exempelvis Ljusnans, Voxnans och Svågans forsar gjorde att Hälsingland fick många nya vattenkraftverk i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet.

Redan 1889 hade en generator för växelström installerats i Broddlägrets kvarn i Bollnäs, vid stranden av Ljusnan, som gav el till ett gästgiveri, Bollnäs bryggeri och järnvägsstation. Här ingick den transformator som sägs vara den första i Sverige, förklarar Tage Hansson.

I Hälsingland blommar kraftverken upp

Det är under de här åren som elektricitet börjar användas till annat än lampor, som exempelvis motorer inom industrin och på bondgårdarna. I städerna blev kommunalt drivna elverk vanliga och på landsbygden skapades många små elföreningar, vars vattenkraftverk försörjde industri eller invånarna i närmaste by.

– I början av 1920-talet fanns det 50 olika enskilda nät utspridda i Hälsinglands landskap och närmare 190 generatorer för lik- eller växelström vid de olika typerna av kraftverk och anläggningar. Förutom i städerna Hudiksvall och Söderhamn återfanns de bland annat i Delsbo vid Stömneån, Kårböle, Ovanåker, Järvsö–Ljusdal, Harmånger, Trönö och i Ljusnans och Voxnans flöden. Enligt statens utredning 1923 så blommade Hälsingland av kraftverk under de här åren, säger Tage Hansson.

På 1930-talet hade forsarnas vatten slagit igenom som kraftkälla, på bekostnad av ånga- och kol. Även om utvecklingen nu gick väldigt snabbt var fortfarande var tionde hushåll i Sverige utan el i slutet av 1930-talet. Men det förändrades under de efterföljande decennierna och Sverige var i praktiken det första landet i världen där merparten av alla hushåll var elektrifierade på 1960-talet.

Arbrå Kraftverk bildas

I början av 1900-talet, närmare 1920, ser embryot till Hälsingekraft sitt ljus när AB Arbrå Kraftverk bildas. Men redan 1897 ansöktes det om tillstånd för en elektrisk station i Arbrå för belysning och kraftöverföring, och tolv år senare tas vattenkraftstation i bruk.

Den nya kraftstationen i Arbrå genererade drygt 3 788 kilowatt. Samtidigt byggdes det en 45 kilovoltsledning för att förse Hudiksvall med el. De lokala kraftverksbolagen styrde till att börja med sina egna nätutbyggnader och ledningarna kunde vara rätt rörigt dragna. Men när näten växte från lokala till regionala kom det till standarder och nya samarbeten.

– Många av de små elföreningar som var vanliga på landsbygden blev under åren uppköpta och näten kopplades ihop. Fram till slutet av 1960-talet förvärvade Arbrå flera distributionsnät, som i Högs och Norrbo socknar, Delsbo Elkraftverk, Edeforsens kraftverk och Iggesunds Bruk, säger Ingemar Persson, idag pensionär som började sin anställning på Hälsingekraft 1976.

Redan 1936 togs den första stamnätsförbindelsen i bruk som gjorde att det gick att skicka el mellan älvarna i Norrland och mellersta Sverige. Det var också den första 220 kilovoltsledningen som togs i drift i Sverige. Den gick mellan Krångede kraftverk och Horndal och passerade förbi Ljusdal, väster om Bollnäs och ner förbi Ockelbo på sin färd i luften.

Näten renoveras

För att möta den växande efterfrågan på el startar Arbrå ett nytt kraftverk i Norränge och 1968 byter företaget namn till Hälsingekraft. Det är nu ett välmående bolag med ett stort nät och man investerar mycket pengar på att förstärka de ofta undermåliga näten. Nu är nästan hela Hälsingland elektrifierat men så sent som 1965 fick Småströmmarna söder om Stråtjära el. Och först 1971 kom elen till byarna Hjorta och Sortsvattnet.

– När jag började på Hälsingekraft 1977 som sommarjobbare var det många luftledningar som var väldigt gamla, och i väldigt dåligt skick. Så det fanns ett stort fokus på att renovera och förstärka ledningar för att minska strömavbrott, vilket gjordes punktvis till att börja med. Jag kommer fortfarande ihåg när man kom ut till mjölkbonden och korna råmade olustigt för att det inte gick att mjölka dem när elen var ur drift. Det var inget roligt. Det var fortfarande luftledningar som gällde, både på mellan- och lågspänning, i motsats till idag då vi gräver ner mer och mer ledningar, berättar Ingvar Balkefors, projektledare lokalnät på Ellevio som började sin karriär på Hälsingekraft 1980.

Hälsingekraft fortsatte att växa under 1980- och 90-talet genom förvärv av bland annat Bollnäs Kraftaktiebolag, där flera kraftverk ingick, och Stora Krafts distributionsnät i Hälsingland, där ingick även Storas lokalnät i Dalarna. Och 1992 köper Gullspång kraft upp det välmående Hälsingekraft, men bolaget fortsätter drivas under namnet Hälsingekraft.

– När Hälsingekraft köptes upp av Gullspång hade vi cirka 35 000 kunder. Idag har vi på Ellevio, där de elnät som Hälsingekraft ägde tidigare ingår, en miljon kunder och vi är ett av Sveriges största elnätsföretag, säger Ingvar Balkefors.

Ellevio tar över

Idag är det Ellevio, som bildades 2015, som driver elnätsverksamheten i merparten av Hälsingland och som kopplar ihop producenter och konsumenter av el. Det senaste förvärvet inom Hälsinglands elnät är Ellevios uppköp av Edsbyns Elverk som skedde 2021. Edsbyns Elverk låg länge som en liten isolerad ö och redan på 1970-talet försökte Hälsingekraft köpa upp elverket. Hälsingland har nu ett nät som anpassas och moderniseras för att säkra drift och möta det eskalerande behov av elektricitet som framtiden kommer med. Men det är en helt annan historia…